• Blogg

645 miljoner i miljöavgift för kväveoxidutsläpp

1992 infördes en avgift på kväveoxider i sverige för att motivera företag att minska sina utsläpp. Detta då kväveoxider bidrar till försurning, övergödning samt försämrad luftkvalitet. Miljöavgiften för 2018 landar på 645 miljoner kr.

Systemet fungerar så att företagen betalar en avgift for de kväveoxidutsläpp som sker under ett år. Intäkterna från avgiften betalas sedan tillbaka till de 281 anläggningar som omfattas beroende på hur mycket energi som de producerade under samma år som avgiften gäller. De industrianläggningar som omfattas är allt från kemikaliefabriker till avfallsförbränning och pappersindustri. Sedan avgiften infördes 1992 har utsläppen av kväveoxider minskat med 50 % men på senare år har en staggering i utsläppen skett och ingen större minskning har setts. “Kväveoxidavgiften är ett bevis på att smart utformade ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken kan ha stor effekt. Nu gäller det att vi fortsätter utveckla styrmedlet så att vi kan få ner utsläppen ytterligare”: säger Fredrik Hannerz. Avgiften ger en ekonomisk drivkraft för de industrier som omfattas att minska sina utsläpp och att bli mer effektiva i sina utsläpp. Vinnare i hela systemet är de som tillverkar energi med låga kväveoxidutsläpp.

Enligt den senaste rapporten från IVL svenska miljöinstitutet så dör över 7500 personer i förtid varje år i Sverige på grund utan dålig luft där kväveoxider spelar en stor roll. Detta resulterar i ökade samhällskostnader som lätt skulle kunna undvikas om utsläppen kan minska.

Kväveoxider bildas när kväve och syre reagerar under höga temperaturer, ofta vid förbränningsprocesser. Största källan idag är biltrafiken men industrins utsläpp är också en stor källan. Kväveoxider är ett globalt problem då de transporteras med vindar och falla ner över ett anat områden är de härstammar ifrån. Kväveoxider benämns ofta med den korta benämningen NOx där N är symbolen för kväve, O symbolen för syre och x:et symboliserar att antalet syre bundna till kväden kan variera.

Källa: Naturvårdsverket.se