Vad växer på båtbottnen?
Beväxning på båtskrovet innebär att fastsittande alger, havstulpaner och blåmusslor ökar skrovets friktion genom vattnet och kan därmed orsaka sämre manöverbarhet, fartegenskaper och en högre bränsleförbrukning. Ett särskilt problem är igensättning av bordgenomföringar med havstulpaner och musslor. Detta kan leda till problem om kylvattenintag eller självlänsöppningar sätts igen.
De arter som främst ger upphov till problem är havstulpan, blåmussla och olika former av alger. Havstulpaner och blåmusslor ger en hård beväxning som är relativt svår att få bort från skrovet.
Nässeldjur och mossdjur är andra organismer som kan växa på båtbotten. En sådan beväxt yta blir sträv och ökar skrovets friktion i vattnet. Vid vattenlinjen kan ofta ses tarmtång och grönslick. Denna påväxt ger inte så stora problem för båtens framfart utan är i större grad ett estetiskt problem.
Ett helt annat problem är skeppsmasken som på västkusten angriper bordläggningar av trä inuti.
Biofilm består främst av olika sammansättningar av bakterier, kiselalger och andra mikroskopiska växt- och djurarter. Biofilmens sammansättning kan ha betydelse för andra arters förmåga att fästa på ytan.
Trådalger utgörs främst av grönslick och tarmtång men även fintrådiga brunalger. Grönslick och tarmtång är beroende av solljus för att kunna växa. Därför frodas de ofta nära vattenlinjen och på den solbelysta sidan av båten.
Nässeldjur, eller hydroider, bildar förgrenade, trådformiga kolonier, ”skägg”, som är brungrå/gulvita. De växer huvudsakligen på undersidan av båten och på skuggsidan.
Havstulpaner är kräftdjur, som helst lever på hårda och kala ytor. Flera arter förekommer på västkusten men bara en i Östersjön. Den art som ger upphov till beväxningsproblem på båtar är främst Balanus improvisus. Arten härstammar troligen från den amerikanska kontinenten och introducerades till svenska vatten under 1800-talet. Havstulpanerna i Östersjön släpper säsongens första och vanligen enda, omgång frisimmande larver någon gång under juli månad. På västkusten släpps larver kontinuerligt från juli till september. Två till tre veckor senare är larverna färdiga att slå sig ner på ett hårt underlag t.ex. en båtbotten. Här utvecklas larven till den vuxna individen med ett hårt skal som kan sitta ordentligt fast med sin bottenplatta.
Musslor är blötdjur, där kroppen skyddas av två skal. Lever huvudsakligen grävandes i bottensediment eller fastsittande på hårdbotten. Musslor utgör inget beväxningsproblem på båtar i Östersjön. Musslan har svårt att få fäste på kala underlag, speciellt på båtar som används frekvent. På västkusten har musslan lätt att etablera sig om båtbottnen redan är bevuxen med havstulpaner.
Mossdjur, eller bryozoer, är mycket små organismer som bildar kolonier med flera hundra individer. Kolonierna är någon till flera kvadratcentimeter stora och består av en mängd små ”rutor” med väggar av kalk. I varje “ruta” lever en individ.
Skeppsmasken är ett stort problem för träbåtsägare eftersom djuret borrar sig in i träet och förstör det. Skeppsmasken introducerades från tropiska trakter via fartyg och finns nu utmed västkusten och i södra Östersjön. Anledningen till att den inte kan leva i Östersjön är att nn salthalt på 8 ‰, en temperatur >11-12 ̊C och en syrgashalt > 4 mg/L verkar vara kritiska gränser för larvernas metamorfos och vuxna individers reproduktion. I södra Östersjön är salthalten cirka 8 ‰ för att gradvis minska till 2 ‰ i Bottenviken.
