Föroreningar på bensinmackar


Vid riskbedömning och provtagning av bensinstationer är det främst rester efter drivmedel – bensin och diesel- som vi letar efter, dvs. petroleumkolväten, men även tungmetaller (främst bly) och ibland mer platsspecifika ämnen beroende på verksamhet.

De föroreningar som vanligtvis påträffas vid bensinstationer är

  • Alifatiska kolväten i intervallet>C5–C40
  • BTEX, dvs. bensen, toluen, etylbensen och xylen
  • Aromatiska kolväten i intervallet >C8 – C16
  • Polycykliska aromatiska kolväten (PAH)

Bensin

Bensin är baserat på petroleum och förgasas med luft till en brännbar gasblandning. Efter antändning i motorn ska gasblandningen brinna jämnt utan att detonera. En viktig parameter för detta är knacknings- eller oktantalet, där högre oktantal innebär högre knackningsresistens.
Aromatiska kolväten, som bensen, har högt oktantal och andelen aromatiska kolväten i bensin har därför varit hög, ca 40-60%.
På 1920-talet upptäcktes att tillsats av bly höjer oktantalet och smörjer ventilsätena i motorn. Blyet föreligger vanligen i form av tetraetylbly (TEL) eller tetrametylbly (TML).
Dock har miljöproblemen som blyet innebar lett till utfasning av bly i bensin. 1985 infördes blyfri bensin på den svenska marknaden och 1989 blev det obligatoriskt med katalysator på bensinbilar. Eftersom bly förstör katalysatorn blev det nödvändigt att ha blyfri bensin tillgängligt. 1994 var blyad bensin utfasad. Idag säljs det som ett tillsatsmedel för äldre motorer som man själv får dosera om det behövs.

diesel

Fram till 1991 var dieselbränsle och Eldningsolja 1 i princip samma produkt med avseende på kolväten med kolkedjor mellan C10 och C26 (C10-C26). 1991 infördes miljöklassning för diesel och då introducerades diesel men Miljöklass 1 (MK1) med en svavelhalt på max 0,001 vikt% och kolväten i intervallet C10 till C17. I stort sett allt dieselbränsle som används idag är diesel MK1.

Foto: Robert Baldridge 1955

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *