Fytoremediering – framtidens lösning för sanering av förorenad mark?

Växter är exempel på autotrofa organismer (självnärande) som använder sig av solljus och koldioxid för att lagra energi men de använder sig av sitt rotsystem för att ta upp vatten och näring ur jorden. Genom att de tar upp dessa ämnen ur marken kan även naturliga och antropogena miljögifter tas upp och oskadliggöras genom så kallad ’fytoremediering’ eller ’phytoremediation’.

Fytoremediering är ett samlingsnamn på en rad olika teknologiska metoder för att rena kontaminerade jordar från organiska miljögifter och farliga tungmetaller (t ex. DDT, PCB, dioxiner, bly, kvicksilver, kadmium osv). Processen går ut på att växterna ackumulerar, bryter ned, stabiliserar och/eller tar bort föroreningar ur marken (Gerhardt et al. 2009). Det finns därmed ett flertal olika sätt genom vilka växter kan sanera förorenade jordar. Växterna kan ta upp miljöfarliga ämnen i växtvävnaden (fytoextraktion), adsorbera dem till rötterna (rhizofiltrering), förändra/bryta ned dem med hjälp av enzym (fytodegradering), ta upp och avdunsta dem till atmosfären (fytoevaporation), bryta ned dem med hjälp av mikrober i rotzonen (rhizosfär bioremediering) eller genom att stabilisera dem i jorden (fytostabilisering) (Van Aken 2008).

Vilken process som är mest effektiv beror delvis på vilken typ av miljögift det rör sig om men även vilken typ av växt som används vid fytoremedieringen. De stora fördelarna med denna metod är att installations- och underhållskostanderna är låga och metoden har liten inverkan på miljön till skillnad från mer destruktiva reningsmetoder som bortforsling av jord eller kemiska jordbehandlingar. Andra positiva bieffekter av fytoremediering är kolfixering och potentiell produktion av biobränsle (exempelvis videväxter som sälj, vide eller poppel).

Genom att fytoremediering är en energisnål, billig och miljövänlig metod så är det här förmodligen framtidens storskaliga lösning för sanering av förorenad mark.

Referenser:
Gerhardt KE, Huang XD, Glick BR, Greenberg BM. 2009. Phytoremediation and rhizomediation of organic soil contaminants:
potential and challenges. Plant Science 176(1): 20-30.
Van Aken B. 2008. Transgenic plants for phytoremediation: helping nature to clean up environmental pollution.
Trends in Biotechnology 26(5): 225-227.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *