Genetik på export

Vallhumla
Blommande klöver är viktig föda för vallhumlan. Foto: Mats Wilhelm

Export av skånska humlor till UK

Brittiska forskare har för sista gången i år fångat in humledrottningar i Skåne för att försöka bygga upp en ny population av vallhumlor (Bombus subterraneus) i södra England.
Elva brittiska forskare har i veckan varit i Landskrona, Lund och Ystad och fångat in ett 50-tal dräktiga vallhumledrottningar.
Humlorna transporteras i kyl i en skåpbil till England där de efter minst två veckors karantän släpps ut.
Det är femte, och sista, året i rad som skånska humlor fångas in. I England ansågs vallhumlan fram tills nyligen utdöd.
– Vi har återvänt varje år för att vi velat ha en stor mångfald, om vi bara gjort det i ett par år hade vi inte haft så stor genetisk spännvidd. Men genom att komma tillbaka i fem år har vi lyckats mixa bakgrunderna samtidigt som vi utökat populationen i England, säger Nikki Gammans, som lett projektet.
Källor: Aftonbladet, P4 Malmöhus

The Short-haired bumblebee reintroduction project

Vallhumlan Bombus subterraneus var en gång utbredd över hela södra England och förekom så långt norrut som Humberside.
På 1950- och 60-talen minskade populationerna, med största sannolikhet beroende på habitatsförluster. Den sista observationen gjordes nära Dungeness 1988 och vallhumlan förklarades utrotad år 2000.
År 2009 påbörjades ett projekt för att återintroducera vallhumlan i Storbritannien genom att hämta dräktiga drottningar i Sverige och frakta dem till England. Sverige valdes eftersom den har en robust population av vallhumlor och ett i stort sett liknande klimat som Storbritannien.

Resultat

Hittills har projektet varit en enorm framgång, över 800 hektar kring området Dungeness och Romney Marsh har återkoloniserats.
Källa: The Bumblebee conservation trust

Om Vallhumlan

Bombus.subterraneus.-.lindseyVallhumlan är en stor, mycket långtungad humla. Speciellt honorna har avlånga ansikten. Drottningen blir 26–28 millimeter lång och hanarna 14–15 millimeter. Drottning och arbetare förekommer i två färgvarieteter som kan övergå i varandra: Den mörka formen är svartbrun med mellankroppen gradvis ljusnande till brunt. Ofta har den också en blekgul till rödgul krage med mörk fläck på mitten. Den ljusa formen har även den svartbrun grundfärg, men den gula kragen är vanligtvis obruten och ett beige band finns baktill på mellankroppen. Bakkroppsspetsen är vit, ofta med en beige färgton. Hanen är helt annorlunda: Mellankroppen liknar honornas, dock är båda de ljusa banden ljusgula. Bakkroppen är randig i svartbrunt och gult, med de gula ränderna bredare och ljusare baktill. Humlan är korthårig, till skillnad från trädgårdshumlan, som honorna kan förväxlas med.

Vallhumlan finns i öppna marker från Skåne till Dalälven och vidare upp längs södra Norrlandskusten. Arten saknas i många områden men är ofta allmän lokalt. Den kan vara dominerande i fröodlingar av rödklöver.

Vallhumlan har observerats från i stort sett hela Europa utom på Island. Under senare tid har den gått starkt tillbaka och är utdöd i delar av Mellaneuropa. I Storbritannien dog vallhumlan ut under sent 1900-tal, men nu introduceras den åter med vallhumlor från bland annat Skåne (se ovan).

Drottningen kommer fram i maj eller juni. Då kan du ofta se henne besöka tjärblomster och häckvicker. Vallhumlan bygger boet i öppna marker, oftast under jord i övergivna bon och gångar av sork. Samhällena är små.

Vallhumlan har en lång tunga och samlar därför föda i djupa blommor. Favoriter är vitplister, vallört, tjärblomster och knölsyska, men även ärtväxter som vickrar, rödklöver, skogsklöver, getväppling och gulvial. I trädgårdar besöker den ofta lavendel, kantnepeta och lammöron.

Vallhumlan är en viktig pollinerare av grödor som rödklöver och åkerböna.
Källa: Jordbruksverket
Wikipedia

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *