KM, MKM, MRR, IFA, FA etc.

Ofta stöter man på begreppen “KM” och “MKM” i samband med förorenad mark. Samt “FA” och “IFA” för avfall.
Men vad betyder de? Och hur förhåller de sig till varandra?

Generella riktvärden för förorenad mark

Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark anger den föroreningshalt under vilken risken för negativa effekter på människor, miljö eller naturresurser normalt är acceptabel i efterbehandlingssammanhang. Överskridande av riktvärdena behöver dock inte nödvändigtvis medföra negativa effekter.
Riktvärdena är just enbart riktvärden och är dessutom inte juridiskt bindande. Riktvärdena rör dessutom enbart halter i marken!

I riktvärdesmodellen används två olika typer av markanvändning för beräkning av Naturvårdsverkets generella riktvärden:
Känslig markanvändning, KM: Markkvaliteten begränsar inte val av markanvändning. Alla grupper av människor (barn, vuxna, äldre) kan vistas permanent inom området under en livstid. De flesta
markekosystem samt grundvatten och ytvatten skyddas.
„„Mindre känslig markanvändning, MKM: Markkvaliteten begränsar val av markanvändning till t.ex. kontor, industrier eller vägar. De exponerade grupperna antas vara personer som vistas i
området under sin yrkesverksamma tid samt barn och äldre som vistas i området tillfälligt. Markkvaliteten ger förutsättningar för markfunktioner som är av betydelse vid mindre känslig markanvändning, till exempel kan vegetation etableras och djur tillfälligt
vistas i området. Grundvatten på ett avstånd av cirka 200 meter samt ytvatten skyddas

Avfall

Avfallsbegreppet har en vid tillämpning. Med avfall menas “alla föremål eller ämnen som innehavaren vill göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med“. Avfallsdefinitionen är gemensam för EU (avfallsdirektiv 2008/98/EG), och ska därför tolkas i ljuset av EG-domstolens praxis, definitionen finns dessutom i 15 kap 1 § Miljöbalken (1998:808).
Det innebär att när man gräver upp jord, dvs producerar schaktmassor, så övergår jorden till att bli ett avfall enligt svensk lagstiftning.
Avfall kategoriseras på olika sätt, som farligt avfall (FA) eller icke-farligt avfall (IFA).
Avfall kan endast mellanlagras, återvinnas eller deponeras.

Återvinning

För att underlätta återvinningen av avfall på ett miljö- och hälsomässigt säkert sätt har Naturårdsverket tagit fram vägledning i form av en handbok (2010:1). I handboken finns haltnivåer, t.ex. mindre än ringa risk (MRR) angivna.
Naturvårdsverket har utvärderat handboken, utvärderingen visar att handboken har använts som bedömningsunderlag, faktaunderlag och som referensmaterial, men att den inte har ökat återvinningenav avfall i anläggningsarbeten. Utvärderingen visar att handboken behöver revideras, och ger i viss mån information om vilka delar som behöver ses över då lagstiftningen har förändrats sedan 2010. Naturvårdsverket kommer därför att se över handboken under 2016-2017.

Deponering

Med deponering avses att avfallets läggs på en tipp, eller deponi. Regler och kriterier återfinns i Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall.

Referenser

Miljöbalk
Riktvärden för förorenad mark
Avfallsförordning (2011:927)
Avfallsdirektivet
Återvinning av avfall för anläggningsändamål
Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall (NFS 2004:10)